Bombspel

Lägg en bomb, kliv ur linjen, den som står kvar sist vinner.

Bomber Battle Arena

Funny Bomber

Mine Bomber

Escape Bomber

Santa Bomber

Bomber Friends 2 Player

Kasta, studsa och välta — fysik med stubin.

Candy Blast - Candy Bomb Puzzle Game

Blow Out Bomb Blast Ninja

Bombstrike Urban Blast

Ocean Blast Match 3

Super Blast

Placerad, kastad, desarmerad

Bomben är den mest flexibla rekvisitan i casualspel, och etiketten — allt taggat eller titulerat bomb — visar det. Tre familjer utgör större delen av hyllan. Den första är labyrintbombaren: ett rutnät av väggar, en figur som lägger en bomb och kliver undan, en stubin och en korsformad explosion som rensar lådor och, om du är slarvig, dig. Motståndare lägger sina egna, power-ups förlänger explosionen och den som står kvar sist vinner; det är en klassisk form som fungerar lika bra mot datorn som mot en vän på samma tangentbord. Den andra familjen kastar: kasta en bomb över en vägg med en dra-och-släpp-båge, välta en stapel block mot ett mål eller studsa en mot en vägg in i en tunna, vilket är fysikspel med stubin. Den tredje desarmerar: en sladd att klippa, en kod att knappa in, en timer som inte bryr sig. Den lånar från escape-spel och pusselrummen.

Runt de tre finns en lång svans. Minfältsrutnät ber dig sluta dig till var minorna ligger utifrån siffrorna, vilket är ren logik och hör hemma bland pusselspel. Fallande bomb-arkader ber dig fånga eller undvika dem. Tower defense-spel låter dig placera sprängladdningar på en stig innan vågen kommer, i stil med försvarsspel. Och en hel del actiontitlar — streckgubbskrig, ninjalopp, basanfall — har helt enkelt en bomb som ett av flera vapen och är här för att titeln säger det. Tonen genom allt är tecknad: explosionerna är runda och orange, figurerna är klumpar och streckgubbar, och inget på hyllan försöker se ut som en riktig explosion. Arkadspel-hubben är det vidare rummet som labyrintbombarna växte upp i, och de flesta bor fortfarande där.

Kategorier:EscapePusselspelArkadspel

Labyrinter, bågar och sladdar

Labyrintbombarna spelas med piltangenter eller WASD med en tangent för att släppa, och på telefon med en styrspak och en knapp. Hela skickligheten sitter i två regler: en bomb blockerar rutan den ligger på, och explosionen färdas i raka linjer tills den träffar en vägg. Så du lägger en för att fånga en motståndare i en korridor, eller för att öppna en vägg som leder till en power-up, och sedan tar du dig ur linjen. Omgångarna är korta, banorna roterar, och de bästa titlarna stöder två eller till och med fyra spelare på ett tangentbord, vilket gör dem till ett naturligt val för en delad skärm. Kastspelen är långsammare och mer eftertänksamma: varje nivå är en liten konstruktion, en bomb eller tre, och ett mål som är dolt bakom, ovanför eller under något. Du lär dig bågen, du lär dig vad varje block väger, och du lär dig använda den första bomben för att flytta det den andra behöver.

Desarmeringsspelen är tysta i jämförelse, vilket är poängen. En anordning på bordet, en timer som räknar ner och ett pussel — sladdar med en regel om färgordning, en knappsats med en ledtråd någon annanstans i rummet, en sekvens av strömbrytare — som måste lösas snarare än gissas. De är nära släktingar till hyllan escape room-spel och ligger ofta inuti en större berättelse. Logikrutnäten är lugnast av alla: ingen stubin, ingen timer, bara siffror som säger hur många minor som ligger intill, och disciplinen att bara klicka på det du har bevisat. Den formen har funnits i decennier och är en av de bättre introduktionerna till deduktion för ett barn som är klart med memory. Spelare som gillar det borde prova sudoku, som är samma vana att inte gissa på ett större rutnät utan explosion på slutet.

Högljudda spel, snällt innehåll

För en genre uppkallad efter en sprängladdning är bombspel nästan helt ofarliga. Labyrintbombarna, kastpusslen och logikrutnäten har inget blod, inga realistiska vapen och i de flesta fall ingen handling alls; streckgubbs- och ninjatitlarna i actionänden innehåller tecknad strid och är de en förälder bör kasta ett öga på. Inget av spelen här visar riktiga anordningar eller lär ut något om dem — ett desarmeringspussel är ett lås med en timer målad på. Barn fastnar först för labyrintbombarna och arkaderna där man fångar bomber; tonåringar och vuxna landar oftast i kastpusslen, som har den längsta svansen av nivåer, och i logikrutnäten. Barnspel-hubben har de åldersfiltrerade titlarna om det var frågan du kom med, och labyrintbombarna är oftast med där.

Allt körs i webbläsaren utan något att installera. Kastpusslen och logikrutnäten är utmärkta på telefon, där ett drag eller ett tryck är hela inmatningen. Labyrintbombarna vill ha ett tangentbord, särskilt med två spelare, eftersom en pekspak gör det svårt att kliva ur en explosionslinje i tid. Desarmeringsspelen fungerar var som helst och belönar en tillräckligt stor skärm för att läsa ledtrådarna. Om bomben aldrig riktigt var poängen har ninjaspel och stickman-spel actiontitlarna utan stubin, strategispel planeringsspelen där explosionen är en följd snarare än en mekanik, och retrospel de äldre arkadformerna som labyrintbombarna härstammar från, pixlar och allt.

Kategorier:Strategispel